Burn’s Night and Haggis

Burns var en poet från Skottland och varje år runt hans födelsedag firas detta av olika sällskap. Hans dikter läses och man äter Haggis.

Peter och jag anmälde oss till den som var på mässen, jag var skeptisk till Haggisen men tänkte att det jag alltid sagt till barnen att ”du vet inte om du inte tycker om det innan du provat”.

Det var 3 rätters middag och Haggisen var en mellanrätt. Innan den serverades hölls ett tal på gäliska (Skottarnas språk) som vi inte förstod ett ord av och sen kördes ett svärd igenom Haggisen flera gånger. När vi sen fick in tallriken med haggisen så låg den ju inte längre i fårmagen utan såg mer ut som köttfärslimpa. Smaken var inte alls så tokig – smakade lite som grov leverpastej. Inget man äter mycket av då smaken är väldigt intensiv men helt klart något jag kan tänka mig att äta igen.

Burns was a Scottish poet and every year around his birthday he is celebrated by different societies. They are reading this poems and eat Haggis.

Peter and I signed up for this dinner at the mess, I was a little sceptic towards the Haggis but as I have always told the children ”you don’t know if you like it or not until you have taste it” I had to taste it at least.

It was a 3 course dinner and the haggis was just a course in-between. Before it was served there was a speech in Scottish (Gaelic) which we didn’t understand a word from and to finish it of a sword was stabbed into the haggis several times. When we got it served on the plates it was no longer in the sheep stomach and looked more like a meatloaf. The taste was not bad – it tasted like liver pate. Nothing you eat a lot of as the taste is very intense but I can eat it again sometime.