Uj uj uj vad grejer vi har med oss. I tisdags kom så flyttlasset efter mycket om och men, de hade ju en stor lastbil med släp och vår gata är inte gjort för det. De försökte länge att backa in men fick till slut ge upp och ta av släpet. Vi bar och bar och Peter som inte riktigt trott på mig att det var mycket insåg efter ett tag att det var väldigt mycket.
Just nu har vi lådor överallt, möblerna har vi mer eller mindre fått på plats. Men det är inte helt lätt att packa upp, förvaring är inte engelsmännens starka sida. Hade underskåpen varit utdragbara hade det nog fungerat men de är de inte samt att hyllplanet bara är halvt. Lådorna går inte heller hela vägen in så de är ganska så små. Nåja, det jag inte får plats med får jag packa ner igen. Det finns inte heller något skafferi eller liknande men ett litet skrymsle mellan köket och tvättstugan som jag kan använda, men där är inga hyllor alls…
I förrgår var vi på inskrivningssamtal på Felicias skola och det verkar bli kanonbra. De är trevliga och hjälpsamma och har extra stöttning för elever som kommer som Felicia från länder där engelska inte har undervisats i. Det blev bestämt att hon skulle börja skolan igår och lite nervös var hon nog på morgonen. Det var i alla fall hennes pappa =)
Jag har fortsatt att packa upp och längtar efter det där lyx som Peter pratade om. Än har jag inte märkt av det, slit till sena kvällen.
Det kommer bilder när jag hittar kortläsaren till kameran. Den ligger nog där miniräknaren ligger, den letade vi nämligen efter igår men hittade inte. Så Felicia fick gå till skolan utan miniräknare i morse!
——
Oh my how many things we brought! When moving to San Diego I didn’t pack very much but missed it so this time I brought almost everything as we are staying for 2 years. The truck with all our stuff arrived on Tuesday after some problems entering our road. It’s very narrow here so a huge truck with a trailer wasn’t going to make it in to our street.
Peter didn’t believe me when I told him we had a vast amount of boxes but even he was convinced when it never stopped coming. Now we have boxes everywhere and I have problems organizing putting away everything. Storage isn’t one of the things this house have. Right now I’m packing away things I can’t store at the moment.
The day before yesterday we had the registration interview with Felicia’s school. We liked what we saw, they are very friendly and have extra support for students like Felicia who haven’t been in the British school system before. It was also decided that she should start school yesterday and I think she was a little nervous in the morning. At least her dad was =)
I continue to unpack and longing for that luxury life Peter was talking about. I haven’t noticed any yet, work until late at evenings.
I will show you pictures as soon as I can find the card reader which probably is at the same place as the calculator we needed for Felicia.