Mia, den av svenskarna som varit här längst, anordnar en gång i månaden en promenad med NATO Wifes. De som vill hänga på gör det och de brukar vara i 2 timmar ungefär. Igår var min första gång då de andra gångerna inte har passat.
Fick åka med Mia till Cassiobury Park eftersom jag inte riktigt visste vart det låg. Allt som allt var vi 9 som gick promenaden genom skog och mark. Det var bara på ett ställe som det var lite besvärligt för där var det fortfarande lite översvämning men gick man snabbt igenom det så blev man inte så blöt.
I den parken som vi började gå igenom ska det vara helt fantastiskt att gå när blåklockorna blommar för då är marken helt blå, nu såg vi bara det gröna än så länge.
På kvällen så provade jag och Felicia på Zumba, lite annorlunda än hemma. Själva Zumban var i kyrkans samlingslokal och det var lite trångt och varmt. Stegen påminde om de som Cina på Rödebygymnasterna har men inte så tydliga, det var en lärare och sen hade han en hjälpreda men hon studsade mest runt. Nåja efter ett par gånger kan vi nog också rörelserna.
Jag har ju tyckt att det varit svårt att få kontakt med britterna men där var det flera som kom fram och pratade. Kanske för att vi var nya, de inte kände igen oss och var nyfikna.
Nu ska jag iväg till engelskan på basen för lunch därefter.
—
Mia, the Swedish lady who has been here the longest, organizes a walk once a month with the NATO Wifes. If you want to come along you just join and it takes about 2 hours each time. Yesterday was my first time as the other times hasn’t been working for me.
I had to go with Mia to Cassiobury Park as I didn’t know where it was. We were about 9 persons doing the walk through woods and fields. It was only at one place we had some problems as it was still flooded but walking fast through it help not being too wet.
In Cassiobury Park where we started it is said to be beautiful once the bluebells are blooming, now we only saw the green but we are going back.
In the evening Felicia and I went to Zumba, a little different from home. The Zumba took place in the church’s hall and it was a little small and warm. The steps reminded of those at home but not done exactly the same. Well after a few times we might know this one’s too.
I have found it hard to get to know the Britons but at the Zumba it was several that came up to us and talked. Maybe because we were new or because they didn’t recognize us and were curious.
Now I’m of to the base for some English lessons.