När vi kom till Sverige var klockan kväll och det var dags för middag. Vi åkte direkt till mamma och pappa där även mina brorsbarn var. De hade längtat hela dagen efter Felicia, vi var väl också välkomna och efterlängtade men låg i lä jämfört med Felicia.
Vi hann med kräftskiva, sälja svenska bilen, åka till Rödeby, fira båda flickornas födelsedagar, träffa vänner, åka till Rödeby igen, skaffa nya pass, packa ihop Emelies saker och handla det som vi inte får tag i här lika lätt (eller billigare).
När vi var i Rödeby första gången så var vi även och tittade på vårt hus som vi har uthyrt, kändes lite konstigt att komma in i sitt eget hus med någon annans möbler och möblering. Samtidigt var det kul att se hur man kan göra istället för man blir ju gärna hemmablind.
Andra gången passade jag även på att besöka min gamla arbetsplats och min gamla klass. Det var så roligt att se dem och jag hoppas så att det går bra för dem. Ja det var ju faktiskt lika kul att träffa sina gamla kolleger.
Att packa ihop Emelies saker var inte det lättaste, hon tyckte att det var onödigt att sortera igenom allt innan men så småningom blev vi klara och vi fick ihop 7 väskor.
Kräftskivan var himla trevlig då vi träffade folk som vi inte träffat på något år samt våra vänner som numera bor i Oslo. Värdparet hade gjort det så himla fint och det var även kul att få se deras nyrenoverade hus som blev klart i våras.
Att sälja bilen var inte så svårt och det var skönt att få det löst så enkelt eftersom vi inte har glädje av att ha en bil stående i Sverige. Tänk om det varit lika lätt att sälja husvagnen! Ingen som vill köpa en fin husvagn?
………
When arriving in Sweden it was almost dinner time. We went directly to my parents place where my nieces where. They had been waiting all day for Felicia, we were also welcome and I guess they had been waiting for us too but not nearly as much as Felicia.
We had time to go to a crayfish party, sell our Swedish car, go to Rödeby, celebrate both girls birthdays, see friends, go back to Rödeby a second time, get new passports, pack Emelie’s things and buy things we can’t find as easy here (or cheap).
When being in Rödeby the first time we also went to visit our house which we are renting out. Felt a bit strange to walk into your house with someone else’s furniture and decorations. At the same time it was nice to see how you can do instead.
Second time we went to Rödeby I also went to see my old working place and my old class. It was so much fun to see them again and wish that everything will go well for them. It was also very nice to meet all my former coworkers.
To pack Emelie’s things was not easy, she thought it was unnecceassry to sort through things first but we got there and we ended up with 7 bags.
The crayfish party was really nice as we met people we haven’t met for many years as well as our friends that live in Oslo. The host and hostess had made it really nice and it was great to see their newly renovated house.
To sell the car wasn’t very hard and it was great to have it solved as easily. We didn’t want to have a car just standing in Sweden. What if it had been as easy to sell our caravan. Anybody who wants to by a really nice caravan?