Idag var vi åter igen på Burn’s Night uppe på basen för att fira en poet som skrivet en hel del poesi som många har hört men kanske inte vet att det är hans. En kvinnotjusare som ofta hamnade i problem pga. en ilsken fader eller make.
Vi åt olika sorters fisk till förrätt, Haggis med potatismos och kålrotsmos på blodpudding, Biff Wellington som huvudrätt och en efterrätt jag inte minns namnet på men det var typ nötgrädde mellan två kakor. Allt var gott, jag åt även blodpuddingen eftersom den inte smakade blodpudding. Peter smakade en smula och sa nej tack, andra åt den inte för den inte smakade blodpudding men det gjorde absolut inget. Haggis smakade vi även förra året och var positivt överraskade, så länge man inte tänker på vad den är gjord av – precis som med korv eller sniglar.
Vi hade en trevlig kväll med trevligt sällskap vid bordet även om borden är lite stora så det är svårt att prata med alla runt bordet. Sen hjälper det ju inte att det var 220 personer i rummet för då blir ju ljudvolymen hög också. Efter middagen och talen var det dags för dans och de som ville kunde dansa traditionell ceilidh vilket vi inte deltog i. Dels dansar Peter inte och det såg komplicerat ut. Får bli Burn’s Night nästa år också.
Tidigare på dagen hade jag varit på styrelsemöte med kvinnoklubben. Enkelt när man är överens om hur allt ska skötas och vad som ska göras.
English
Today we went to celebrate Burn’s Night at the base, a poet that many have heard even if they might not know its him. He was a womaniser who often got in trouble because of an angry father or husband.
We had a fish platter as starter, haggis with neeps and tatties served on a blood pudding, Beef Wellington for main and a dessert that I don’t remember the name of but it was cream with nuts in it between two shortcakes. Everything was nice and I even ate the blood pudding as it didn’t taste of blood pudding. Peter tried a small piece and decided it was better to be safe than sorry, some didn’t eat it because it didn’t taste much but I was fine with that. Haggis we had last year as well and we were positively surprised, as long as you don’t think about what it’s made of – just like with escargots and sausages.
We had a nice evening with nice company at the table even if the tables are a bit too wide to be able to talk to everyone. It doesn’t help that there are 220 people in the room as well. After the dinner and the speeches, it was time for dancing and for those who wanted they could join in the traditional ceilidh which we didn’t participate in. Peter doesn’t dance and it did look complicated. We are going next year as well!
Earlier during the day, I attended a board meeting with Northwood Area Women’s Club. Easy when everyone agrees on what have to be done and how to do it.
